Lina Håkansdotter har rätt i att investeringar kräver stabilitet. I en sektor där investeringarnas ekonomiska livslängd ofta sträcker sig över 40 till 80 år är förutsägbarhet inte ett önskemål utan en nödvändighet. Men att beskriva dagens investeringsstopp som en följd av politiskt högt tempo, riskerar att förenkla en mer grundläggande systemfråga.
Det som idag skapar osäkerhet är inte i första hand att politiken agerar snabbt. Det är att elmarknadens konstruktion under flera år har utvecklats i en riktning som inte längre ger stabila och långsiktigt bärkraftiga investeringssignaler.
Sverige befinner sig i en situation där elmarknaden i norr under perioder haft en närmast total priskollaps samtidigt som södra Sverige har ett växande behov av planerbar produktion. Detta är inte ett argument mot marknadspriser. Det är ett tecken på att marknadsdesignen inte hanterar regionala obalanser på ett robust sätt.
När priserna i norr under långa perioder pressas mot nivåer som inte kan bära ny produktion försvinner investeringsincitamenten. Samtidigt saknar södra Sverige tillräcklig baskraft. Mer väderberoende produktion löser inte detta strukturella problem.
När det blåser i södra Sverige blåser det ofta i Danmark och Tyskland, vilket pressar priserna i hela regionen samtidigt. Marknaden fungerar då för kortsiktig handel men inte för långsiktig kapitalallokering i ett regionalt splittrat system.
Till detta kommer hur ansvar och roller är organiserade. Svenska kraftnät är samtidigt systemoperatör, nätägare och statlig myndighet. Myndigheten balanserar systemet, investerar i stamnätet och tolkar regeringsuppdrag.
När anslutningsprinciper förändras är det därför inte alltid tydligt om det handlar om tekniska systemkrav, nätägarprioriteringar eller politisk styrning. Införandet av begrepp som mognadsgrad i anslutningsprocessen innebär en ökad grad av administrativ bedömning. Det kan finnas sakliga skäl i enskilda fall, men sammantaget förstärks bilden av ett system där kapacitetstilldelning i högre grad blir en tolkningsfråga.
Osäkerheten förstärks av att flera reformer genomförts under relativt kort tid. Elområdesindelningen har cementerat regionala prisskillnader. Nätutbyggnaden har inte hållit jämna steg med produktionen.
Nätutbyggnaden har inte hållit jämna steg med produktionen
Tillståndsprocesser är fortsatt långa. Stödsystem har förändrats eller avvecklats. Var och en av dessa förändringar kan diskuteras sakligt. Tillsammans har de skapat en mer komplex och svårbedömd investeringsmiljö.
Samtidigt har en mycket stor andel vindkraft byggts på kort tid. Det är inte förvånande att lokalt motstånd har ökat. När omställningen koncentreras geografiskt och sker snabbt uppstår politiska reaktioner. Det är en naturlig konsekvens av hur utbyggnaden har genomförts.
När omställningen koncentreras geografiskt och sker snabbt uppstår politiska reaktioner
När ny produktion dessutom pressar priserna i redan produktionsstarka områden försvagas kalkylerna ytterligare. De uteblivna investeringarna är därför inte enbart ett resultat av politiska kursändringar. De är också en följd av en marknadsdesign som inte längre ger stabila och långsiktigt bärkraftiga investeringssignaler i en sektor där kapitalkostnader ska bäras över flera generationer.
Utöver detta finns en faktor som sällan diskuteras öppet men som investerare väger tungt. Den politiska risken. Ett riksdagsparti har tydligt deklarerat att det avser att stoppa all satsning på ny kärnkraft. Under föregående mandatperiod hade detta parti ett inflytande över energipolitiken som vida översteg dess riksdagsmandat. För investeringar med en livslängd på 40 till 80 år är detta inte en retorisk detalj utan en riskparameter.
Kapitalmarknaden analyserar inte bara dagens majoritetsförhållanden utan sannolikheten för framtida kursändringar. Om det finns en tydlig politisk aktör som aktivt vill blockera eller avveckla en investering ökar den långsiktiga osäkerheten, oavsett vilka lagförslag som för tillfället behandlas.
Även tillsynsstrukturen bidrar till otydligheten. Energimarknadsinspektionen har ett centralt ansvar för reglering och tillsyn, men i större systemfrågor uppfattas myndigheten ofta som försiktig. När rollerna mellan regering, systemoperatör och tillsynsmyndighet inte är tydligt åtskilda blir det svårt att identifiera var den långsiktiga stabiliteten finns.
Det är därför missvisande att göra tempot till huvudförklaring. Snabba regeländringar kan skapa osäkerhet i ett otydligt system. Men långsamhet i ett system vars konstruktion inte ger bärkraftiga investeringssignaler löser inte problemet.
Långsamhet löser inte problemet
Om investeringsviljan ska återvända behöver debatten handla mindre om hur snabbt politiken agerar och mer om hur marknaden är utformad, hur regionala obalanser ska hanteras och hur roller och mandat ska tydliggöras över tid. Stabilitet skapas inte genom att undvika beslut. Den skapas genom en genomtänkt konstruktion som håller i 40 till 80 år.
Det är där diskussionen om Sveriges investeringsklimat måste börja.
Mats Nilsson, docent i nationalekonomi Södertörns högskola