Frågan har blivit mer akut. Kapacitetsbrister i stamnätet sammanfaller med en snabbt växande efterfrågan från industri och elektrifiering, särskilt i Mälardalen och södra Sverige. För företag som vill investera är det avgörande om kapacitet finns och när den kan levereras. När beskeden dröjer påverkar det direkt investeringsviljan.
Svenska kraftnät har i dag ett samlat ansvar för systemdrift, utveckling av transmissionsnätet och flera myndighetsuppgifter. Det innebär att samma organisation ska hantera både realtidsdrift och långsiktiga investeringar, samtidigt som den bär ett brett samhällsansvar.
Detta får konkreta konsekvenser. När flera roller sammanfaller blir processer svåra att följa och resultat svåra att utvärdera, vilket märks i långa ledtider och otydliga prioriteringar i den operativa verksamheten.
Utbyggnaden har inte hållit jämna steg med behoven
Den statliga myndighetsöversynen 2023 pekade på liknande problem. Den konstaterade att planeringen uppfattats som reaktiv och att utbyggnaden inte hållit jämna steg med behoven, samtidigt som den menade att förbättringar i stor utsträckning kan göras inom nuvarande struktur. Samtidigt öppnade den för att en uppdelning av funktioner är möjlig på sikt. Riksrevisionen visar att staten och Svenska kraftnät har agerat reaktivt, att utbyggnaden går för långsamt och att åtgärder kommer sent. I vissa fall tar det upp till två decennier från behov till färdig nätförstärkning.
Internationellt är bilden tydlig. I analyser av det stora strömavbrottet i Spanien 2025 pekar forskare från MIT på att sammanblandningen av roller bidrog till otydligt ansvar och sämre beslut. Storbritannien har redan visat att en separation av systemoperatörsrollen från nätägandet kan leda till tydligare ansvarsfördelning, snabbare beslut och större transparens.
Detta är särskilt relevant för Svenska kraftnät, där dagens organisation med sammanblandade roller för drift, investeringar och myndighetsuppgifter har lett till långa ledtider och otydliga prioriteringar. En liknande separation i Sverige skulle kunna bidra till att effektivisera nätutbyggnaden och stärka förtroendet för elsystemets hantering av kapacitetsbrister och flaskhalsar.
Sammanblandade roller har lett till långa ledtider och otydliga prioriteringar
Mot denna bakgrund är det fel att bara diskutera en ny generaldirektör. Det Sverige i praktiken behöver är tre nya direktörer för tre tydligare verksamheter: ett stamnätsbolag med ansvar för drift och investeringar, en renodlad systemoperatör med ansvar för kraftsystemet, samt en myndighetsdel för regelverk och tillsyn.
En sådan uppdelning skulle göra det möjligt att tydligt utvärdera investeringsprioriteringar och kapacitetsbeslut och skapa bättre förutsättningar för ett kundperspektiv. Erfarenheter från systemoperatörer i USA visar att en renodlad operatörsroll ofta innebär större fokus på användarnas behov och mer transparenta beslut. I Sverige skulle detta kunna bidra till en mer legitim hantering av flaskhalsar och elområden.
Samtidigt skulle en renodlad nätverksamhet kunna få ett tydligare leveransuppdrag. I dag är det svårt att avgöra om förseningar beror på prioriteringar, resurser eller externa hinder. Med en tydligare struktur blir det möjligt att sätta mål för ledtider, investeringar och genomförande, och att följa upp dem.
Med en tydligare struktur blir det möjligt att sätta mål för ledtider, investeringar och genomförande
Att byta generaldirektör löser inte de problem som nu präglar elsystemet. När ansvar är otydligt och investeringar försenas räcker det inte med nytt ledarskap inom samma struktur. Svenska kraftnät behöver en ny generaldirektör. Men om organisationen förblir densamma kommer problemen att bestå.
Mats Nilsson, docent i nationalekonomi Södertörns högskola
