Regeringens besked är tydligt: 36 miljarder till Vattenfalls dotterbolag Videberg Kraft och ytterligare 183 miljarder till ett nytt kärnavfallslager som ska finansieras ända fram till år 2159.
Staten tar därmed rollen som majoritetsägare i framtida reaktorer och huvudsaklig riskbärare för avfallet.
Söndagens partiledardebatt i SVT bekräftade att det politiska trycket bakom kärnkraftssatsningen nu är brett. Tidöpartierna och Socialdemokraterna sade gemensamt ja till att fullfölja regeringens kärnkraftsprogram.
Ändå är det värt att fråga sig om majoritetens val är den klokaste investeringen per skattekrona. Frågan är inte om vi ska investera, utan vad som ger mest klimatnytta och industriell konkurrenskraft per investerad krona, och när nyttan faktiskt levereras.
Frågan är inte om vi ska investera, utan vad som ger mest klimatnytta
Enligt regeringens egen proposition om finansiering av ny kärnkraft ligger den beräknade produktionskostnaden på 110‑146 öre/kWh.
Konjunkturrådsrapporten 2025 landar på 30‑50 öre/kWh för landbaserad vindkraft även när man inkluderar systemkostnader, kannibaliseringseffekter och störningar. Havsbaserad vindkraft hamnar på 60‑80 öre/kWh. Energiforsks sammanställning av produktionskostnader redovisar liknande siffror. Det är inte bara en marginell skillnad - det är en faktor 2‑3.
Låt mig föreslå en konkret portfölj baserad på faktiska marknadspriser och svenska förutsättningar.
- Cirka 15 miljarder för 1000 MW ny vindkraft i drift 2028-2030. Vid en produktionskostnad på 30-50 öre per kWh är landbaserad vind den billigaste storskaliga el som kan byggas i Sverige.
- Cirka 12 miljarder för 3000 MW / 6000 MWh batterier i drift inom 12-18 månader. Det motsvarar cirka 4 miljoner kronor per megawatt inklusive påslag för byggnation, nätanslutning och systemintegration.
- Cirka 6 miljarder i pumpkraft med långvariga energilager. Vattenfalls planerade ombyggnad av Juktan uppskattas till 2-3 miljarder. Europa har cirka 50 000 MW pumpkraft i drift, Sverige har bara cirka 90 MW.
- Cirka 3 miljarder i nätförstärkning och flexibilitetsmarknader. EU-studier visar att lokal flexibilitet kan minska investeringsbehovet i lokala och regionala elnät med 27‑80 procent.
Hur invänder kärnkraftsförespråkarna och vad har de rätt i?
Det är sant att kärnkraft och vind inte har samma egenskaper och inte löser exakt samma problem. Kärnkraft ger planerbar baskraft med 90+ procents tillgänglighet och bidrar med rotationsenergi till frekvensstabiliteten. Det är verkliga värden som vindkraft inte levererar av sig själv.
Det är sant att kärnkraft och vind inte har samma egenskaper
Men det är inte bara kärnkraft som kan leverera dessa systemvärden. Moderna nätanslutna batterier med grid-forming-funktion levererar syntetisk svängmassa. Pumpkraft ger planerbar reglerkraft under 6‑12 timmar. Kombinerat med befintlig svensk vattenkraft som redan är EU:s bästa naturliga reglerresurs och 50‑55 TWh kärnkraft per år från de sex reaktorer vi redan har får vi ett system som klarar både baslast och flexibilitet.
Jag påstår inte att Sverige aldrig ska bygga ny kärnkraft. Det är fullt möjligt att SMR-teknik från GE Vernova eller Rolls-Royce kommersialiseras på 2030-talet och då kan bidra. Men att låsa in 36 miljarder statliga skattekronor idag i en teknik som levererar tidigast i slutet av 2030-talet, samtidigt som 183 miljarder till avfallslager ska betalas ut i 124 år framåt, är inte riskminimering.
Varje månad av fördröjning på industrisidan kostar Sverige investeringar som riskerar att flytta utomlands. De 36 miljarderna borde användas till teknik som är i drift före nästa mandatperiod är slut.
Låt marknaden bygga det som är kommersiellt idag. Låt staten ta risken där den faktiskt behövs – på de första SMR-enheterna efter 2030. Och låt industrin få strömmen som den behöver nu.
Ashkan Kasbi, Sverigechef på Cubenergy