I november förra året publicerade Dagens industri artikeln "12 börsjättar bommar nya tuffa kravet". Di lät analysera årsredovisningar från börsens mest omsatta bolag utifrån kraven i EU:s rapporteringsdirektiv CSRD. Slutsatserna var tydliga: flera av storbolagen var så dåliga på att beskriva sin egen klimatomställning att deras årsredovisningar bedömdes missa de aktuella rapporteringskraven. Årsredovisningarnas förbättringspotential är tänkvärd.
Det mest intressanta är ändå gapet mellan de omogna omställningsplanerna och bolagens genomarbetade klimatmål. I de årsredovisningar som Di granskade presenterade hela 29 av 30 bolag klimatmål. En majoritet hade till och med fått målen validerade av SBTi, vilket gör dem till vetenskapligt baserade klimatmål. Här finns med andra ord en tydlighet, en språngbräda till handling.
Tyvärr rör sig energidebatten idag på en systemnivå, vilket jag menar hämmar konkret handling. Många argument om energiomställningen handlar om komplexa samband där ett nytt övergripande narrativ blivit tongivande: Berättelsen om hur energiomställning, klimatomställning, robusthet, konkurrenskraft, energisäkerhet, resiliens och geopolitik sitter ihop.
Den som motiverar energiomställning med geopolitiska motiv kan naturligtvis ha rätt i sak. Och de strukturella perspektiven är relevanta, inte minst med tanke på det stundande riksdagsvalet. Men de insiktsfulla systemperspektiven har en svaghet: de är bra för helhetsförståelse men desto svårare att omsätta i konkreta åtgärder.
Sveriges största bolag redovisar klimatbokslut med enorma utsläppsposter, och kopplingarna till fossil energianvändning framträder tydligt. För fordonstillverkarna är kopplingen direkt: bränsleanvändning under drift. Samma utsläppspost (Scope 3, kategori 11 – Use of sold products) står ut även bland teknik- och industribolagen. Material- och råvarubolag redovisar stora utsläpp från klimatintensiva produktionsprocesser inom egen verksamhet (Scope 1).
För konsument- och detaljhandelsbolag hamnar de stora utsläppen från produktion ofta i leverantörsled (Scope 3, kategori 1 – Purchased goods and services). Det finns alltså många svenska bolag som redovisar fossilenergi-tunga aktiviteter i sina processer och värdekedjor, och samma bolag har mål om att reducera dessa utsläppsposter. Trots det saknas i många fall tydlighet och skärpa i bolagens omställningsplaner.
Det här betyder inte att åtgärderna är enkla, men startpunkterna är mer konkreta än vad den större debatten kan ge sken av. Företagen kan göra så mycket mer. Vad kan det här innebära i praktiken? Jo, sannolikt nya arbetssätt och tjänster.
Ett fint exempel på det syns i transportbranschen. Vid Fossilfritt Sveriges senaste seminarium, "Matchmaking för utsläppsfria lastbilstransporter", berättade fraktbolagen om hur de gör för att fasa ut dieseln, nämligen genom nära samarbeten, öppna kalkyler och långa kontrakt. När fraktbolag håller tät kontakt med sina egna branschkollegor kan de erbjuda beställarna fler elektrifierade transporter.
Beställarna å sin sida, kan bidra genom att använda så kallad dialogbaserad upphandling och jämföra lösningar utifrån klimatpåverkan, och inte enbart på offererat pris. Beställarna gör också skillnad genom att ordna bättre tillgång till lastzoner och göra det möjligt att leverera på kvällar eller nätter.
Aktörer med stora utsläppsposter långt ut i värdekedjan, som teknik- industri- och detaljhandelsbolag behöver hitta fler sätt att påverka utanför den egna verksamheten. Det kan till exempel röra sig om att verka för utbyggd järnväg eller smidigt införande av EU:s utsläppshandel. Sådana åtgärder har främst en indirekt påverkan på verksamhetens utsläpp, men kan göra stor skillnad på sikt. Det gör också att företagens omställningsplaner känns mer seriösa och trovärdiga.
Listan över potentiella åtgärder med direkta positiva effekter för bolagens klimatmål är lång. I den egna driften handlar det ofta om energianvändning, val av bränsle och effektivitet. För de många bolag som har betydande utsläpp i Scope 1, exempelvis genom användning av gasol för processvärme, skulle en övergång till biogas vara ett konkret steg med tydlig effekt i klimatbokslutet. Ett annat område med potential är smart styrning av drift och energianvändning som minskar förluster och möjliggör mer flexibel produktion.
Är exemplen ovan perfekta? Självklart inte. Det går alltid att diskutera precision och systemeffekter med enskilda åtgärder. Men just nu har energidebatten ett starkt fokus på analys, och det leder till både bekväm och illegitim passivitet.
Jag förutsätter i den här texten att det svenska näringslivet menar allvar med sina klimatmål. Företagen har investerat tid och resurser i att ta fram sina mål, och nu är det dags att leverera.
Karl Reinholtz, hållbarhetsspecialist på Driva.