Inom EU ses grön vätgas som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen, och på sikt bedöms vätgas kunna stå för en betydande del av energibehovet i transportsektorn. Men kostnaderna för att producera grön vätgas varierar kraftigt mellan olika delar av Europa och Sverige hör till de absolut dyraste regionerna.
I en ny studie har forskaren Ou Tang från Linköpings universitet analyserat kostnaderna för lokalt producerad grön vätgas fram till år 2050. Fokus ligger på fristående tankanläggningar där vätgasen produceras direkt på plats med hjälp av sol- eller vindkraft, utan koppling till elnätet. Den typen av lösning ses ofta som idealisk för tunga transporter, men är också starkt beroende av lokala väderförhållanden.
Resultatet visar att länder som Spanien och Portugal på grund av fler soltimmar har betydligt bättre förutsättningar för billig grön vätgasproduktion.
I Sverige, Finland och Norge blir kostnaderna högst av de undersökta länderna framför allt på grund av svagare solförhållanden. Danmark och Island utgör undantag i Norden, där starka och jämna vindar ger bättre ekonomi i vätgasproduktionen.
För Sveriges del finns dock ett alternativt spår: att koppla vätgasproduktionen till elnätet. Som elöverskottsland skulle Sverige då kunna använda befintlig elproduktion för att pressa kostnaderna.
"Vätgasen är i samma läge som elbilarna för 10-15 år sen. Ska man lösa ett problem är det lätt att inbilla sig att det ska gå på ett steg. Egentligen tar det år att göra övergången. Potentialen för vätgas är enorm men förändringen sker inte över en natt. Jag hoppas att resultaten ska kunna ge beslutfattare en bättre vägledning för en utbyggnad av grön vätgas", säger Ou Tang i en kommentar.
