Det svenska elsystemets topplast är i dag cirka 25 gigawatt (GW) – och ungefär lika mycket, 25-26 GW, finns i anslutningskön. Topplast och efterfrågad effekt är inte samma sak, men jämförelsen visar hur stor utmaningen är. AI-infrastrukturen väger tungt: enbart datacenter står för omkring 8 GW, varav 3,5 GW redan har tilldelats.
Hälften av ansökningarna gäller SE3, ett område som redan har underskott på el. Svenska kraftnät varnar för att 1 500 MW ny förbrukning där kan driva upp elpriset med 20-30 procent.
Det är mer än en kostnadsfråga. Högre elpriser slår direkt mot hushåll och konkurrenskraft. När elnotan stiger och nya anläggningar upplevs tränga ut andra, urholkas dessutom acceptansen. Den behövs för all ny industri, från datacenter till batterifabriker och fossilfritt stål.
Det är mer än en kostnadsfråga
Politiken är dock till synes på väg åt rätt håll. Den 1 januari 2027 träder den nya elmarknadslagen som genomför EU:s elmarknadsdirektiv i kraft. Därmed får Svenska kraftnät nu mandat att möta en "rimlig efterfrågan", utveckla ett parallellt anvisningssystem för mogna projekt och göra kön mer dynamisk.
Men regelverket styr främst hur knapp kapacitet fördelas. Det skapar ingen ny kapacitet. Svenska kraftnät och nätbolagen står därmed inför en herkulisk, för att inte säga omöjlig, uppgift. Den elintensiva industrin måste själv vara en del av lösningen, både för att kalkylen ska gå ihop – och för att visa vägen.
Här finns en outnyttjad potential. Elnäten är dimensionerade för de värsta timmarna och används i regel långt under sin tekniska kapacitet under övrig tid. Energiforsks rapport Kapacitet för tillväxt (2026) visar hur flera europeiska länder frigjort kapacitet med dynamiska gränsvärden och flexibla anslutningsavtal.
Stora förbrukare som datacenter har dessutom batterier och reservkraft som kan bidra i stället för att belasta. RISE pågående projekt EdIT skapar en digital tvilling som avsevärt underlättar planering och drift av det svenska elnätet, också det välkommet, men det behövs fler och snabbare åtgärder för att lätta på den flaskhals som nu håller tillbaka hela ekonomin.
Finns en outnyttjad potential
Det som nu genomförs på regulatorisk nivå och av nätbolagen måste mötas upp av att såväl statliga bolag som övrigt näringsliv visar vägen. Alla måste agera parallellt. Reglering kommer att komma, men ofta kommer den för sent, när industrier och arbetstillfällen redan etablerats i andra länder. Följande områden kan avsevärt påskynda omställningen till ett smart elsystem med högre effektivitet och plats för fler aktörer:
- Ta egenansvar för systempåverkan. Den som vill ansluta stora effekter bör redan i ansökan visa hur projektet bidrar till balans och inte bara tar plats.
- Gör flexibilitet till norm vid anslutning. Villkorade avtal ska vara huvudregeln för stora förbrukare, särskilt i underskottsområden. SvK:s utredning om affärsmatchning är även välkommen.
- Planera lokalisering utifrån helheten. Ny förbrukning bör placeras där den stärker energisystemet, nära produktion och lagring och där spillvärmen kan tas till vara – inte där kön råkar vara kortast.
- Dela data över hela kedjan. Svenska kraftnät, nätbolag, producenter och förbrukare behöver en gemensam bild av var kapaciteten finns och när. I dag fattas många beslut på olika underlag, och arbetet med en digital tvilling av elnätet bör påskyndas.
Vi har inte råd att vänta ytterligare många år på en ny fysisk och digital infrastruktur. Frågan är inte om Sverige ska ha datacenter och ny industri, utan om vi kan få dem att utnyttja sin fulla potential och växa tillsammans med ett robust och prisvärt energisystem. Det kräver att industrin använder den energi vi har klokare, och att vi börjar nu.
Anders Åhlén, verkställande direktör på Abundry, en startup som uttvecklar AI och digitala tvillingar för att hjälpa energisektorn att planera och optimera energisystem.
